Nu på morgonen gav jag mig ut på en resa. En tidsresa till Sydostasien 2004 där jag vid denna tidpunkt befann mig på Bali i Indonesien. Jag läste igenom de internetbaserade resedagböcker vi skrev under den 4 1/2 månaders långa resan och så kul det är att minnas! Det är många detaljer som jag hade glömt bort och som nu får färg igen:
- Kambodjanen som kallade oss för långnäsefolket och som drömde om att få äta snö.
- Blixtovädret som beskådades från KL Tower i Kuala Lumpur, Malaysia.
- När vi räddade en sköldpadda från att bli soppa i Sumatras djungler.
- Den 90-åriga singaporianen som bodde i vårt dorm i Singapore och förespråkade renlighet.
- De trosätande myrorna på Koh Lanta i Thailand.
- Möte med amerikanen som såg precis ut som Arnold Schwarzenegger på Bali.
Här ser jag verkligen det värdefulla med att skriva ner saker och ting. För tiden går och de minnen som sprakade som färger i neon när man precis hade upplevt dem bleknar sakta till pasteller. Jag bloggar verkligen inte mycket och absolut inte om allt, men jag tycker det är kul att kunna gå tillbaka och se vad som hände eller rörde sig i ens huvud då.
Jag bjuder på en bild från Sumatra 2004 där vi trekkade i djungeln och fick se orangutanger :)
I Bukit Lawang hade de ett rehabiliteringscenter för orangutanger som blev bortspolat några månader innan vi var där. Den här honan hade tillhört centret och höll sig i djungeln i närheten av det och hon blev den första apan vi fick se ute i det vilda. Som ni ser vågade hon komma otroligt nära eftersom hon var van att det fanns människor i närheten. Och som ni ser på mig så var det svettigt och jobbigt att bära på en ryggsäck i djungeln och jag tror aldrig jag har haft sådan träningsvärk som jag hade efter den turen! Vi såg fler riktigt vilda orangutanger under denna trekk och det var en otrolig upplevelse. Liksom att sova i ett litet vindskydd i beckmörker omgiven av djungelns nattljud och inte våga gå ut och kissa förrän det blev ljust =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar