Babyfeet

Jösses så lena mina fötter är nu efter en timmes fotspa! Avslutningen var något smärtsam då fötterna blev inpackade i het parafin, men absolut värt det eftersom de numera inte är fnasiga. Att gå omkring i flip flops/sandaler hela tiden tär på fossingarna ska ni veta.

Vi var till ett köpcentrum vid namn Pencil idag och hör och häpna, jag köpte mig någonting! Ett par svarta remsandaletter blev det för 7 USD. Det kan vara svårt att hitta ett par neutrala lågklackade skor här eftersom de flesta har hög klack och massa bling bling på sig. Hur många tuffa partyskor som helst med andra ord! Jag vet vissa som skulle svimma vid blotta åsynen ;) Nu kan jag lätt ersätta mina älskade guld- och silverskor som hängde med bra länge på dansgolven men numera är begravda. Må de vila i frid!

Det är småaffärer i köpcentrumen så man har en person i hälarna hela tiden vilket är ganska påfrestande! Jag kände mig som en apa på ett zoo när vi vandrade omkring där, lagom trevlig upplevelse. Detta innebär i och för sig att jag inte gör av med så mycket pengar på shopping, vilket är bra. :P Men gud så skönt det skulle vara att gå i en vanlig affär med prislappar på sakerna där man kan titta och prova i fred. Ge mig lite H&M, Gina Tricot och New Yorker tack!

I'm 18!

Jag är 18 år. Jajamen! I alla fall om man ska tro den tuk-tukföraren som vi stötte på på gatan häromdagen och som kände igen Erik sen tidigare. Han kläckte ur sig något som "Your girlfriend? Very good, very young! 18?".  Även 21 och 22 år har jag fått höra så det är inte bara jag som har svårt att bedöma åldern på folk :P

Jag tror att det är extra svårt att säga hur gammal någon är när man inte är från samma land/världsdel. Man gör sin bedömning utifrån hur folk ser ut i ens eget land och applicerar det på den person man möter. Och bevisligen blir det ofta fel. Här tycker jag att kambodjanerna ser väldigt unga ut när de är i min ålder. Dock kan personer som är runt 40 år se ut som 60-70 ibland också. Jag antar att det beror på vilket liv man lever.

Nog talat om åldrar, nu ska vi gå och lägga oss vid en pool och slappa!

Ett ögonblick av lycka..

..fångat i detta kort!

  

You and me baby on our way to Ulas Beach!  ♥

This is my life my friend

Att leva i ett annat land i en annan kultur kan verkligen gå en på nerverna ibland. Ta till exempel om man ber någon att göra något generellt som att "Kan du städa och göra rent här?". Då ska ni inte tro att det på svenskt vis blir rent och snyggt överallt där man menat. Nej nej, då plockas det undan/torkas på bara det ställe där man har råkat peka och resten är fortfarande smutsigt/skräpigt. 

Utifrån mitt tycke verkar folk här inte tänka längre än dit näsan räcker många gånger! Acceptera och visa en gång till hur du vill ha saker och ting gjort, så kanske om du har tur, så blir det som du vill ha det. Nu tar jag helg och inleder den med ett träningspass. Riktig hurtbulle jajamen!

It's all about the temperature

Här är det varmt idag kan jag tala om! Min privata motorbike förare är snäll och smart som stannar i skuggan innan rödljusen och kör sedan fram när det blir grönt :) Jag bävar inför kommande månader när det bara blir varmare och varmare.. tur att det finns AC i lägenheten!

Det här känns ganska avlägset nu..

Jag är helt slut i kroppen efter ett tufft pass med Erik igår. Han lägger upp träningen och jag bara utför. Satan så jobbigt det är men ack så effektivt! Idag blir det vila, skönt det. Sitter just nu och funderar på vad jag ska hitta på tills han slutar. Jag är trött efter alla tidiga morgnar denna vecka men att sova en stund känns så tråkigt. Även om jag älskar att ta en lite powernap så vill jag inte det idag. Det är så lätt att fastna framför datorn och kolla bloggar och annat. Jag borde ta mig ut och göra något, men vad? Kanske skulle ta mig en promenad på löpbandet uppe på taket? Det räknas ju inte som träning i alla fall.

Ett sms

I morse fick jag ett sms som värmde gott =) Det var Zandra som jag lärde känna i Turkiet som skickade "Saknar dig!" kort och gott. Att något sådant litet som ett sms kunde göra min dag, det är fantastiskt!

Tack så mycket vännen!

I Alanya och i Sverige

Gör en god gärning idag - läs det här!

Här tycker jag att alla som läser bloggen ska gå in och klicka:

 

www.thehungersite.com

Genom att klicka där kan ni bidra till att någon som har det sämre ställt kan få mat och näring i sig. Och vet ni vad, det kostar er inget annat än energin att gå in på sidan och trycka på knappen. Gratis är gott, särskilt för de som får tillgång till mat via sponsorerna på sidan :)

Via ert statusfält på Facebook, för de som har det, kan ni ju också länka så att fler blir påminda om dess existens och gör ett litet bidrag. Även ni som har egna bloggar kan ju göra ett litet inlägg kanske :)

På tal om mat så blir det svenska köttbullar med lingonsylt hemma hos familjen Carlson-Muuri ikväll, mums!

Kroppsarbete på vilodagen, vet hut!

Igår kväll (på en söndag som är vilodagen!) blev jag ivägtvingad av Erik till det lilla gymet som vi får använda gratis i ett av hyresvärdens andra hus alldeles bakom vårt. Ett kort men intensivt pass blev det, phu! Bara att tacka för att han pushade iväg mig ;)

Förhoppningsvis ska vi vara med på ett träningsläger i Sihanoukville i februari så nu gäller det ju skärpa till sig lite så att man inte får skämmas där haha. Det är två svenska personliga tränare som håller i det hela och Marco och Lotta är redan uppskrivna. Det ska bli kul tycker jag!

 Snart kan jag göra krabban (spänna mag- och armmusklerna) lika bra som denna filur haha!

It smells like fish!

Orussey Market fick sig ett besök av oss idag. Det är en stor marknad i flera våningar med trånga gångar och allt möjligt ni kan tänka er att köpa. Vi var på jakt efter lite grejer till hemmet och jag inte säga annat än att man blir helt slut av att irra runt hit och dit i jakten på de saker man vill ha. En karta hade varit väldigt behjälplig! Eller ett IKEA-varhus ;) Torkad fisk/räkor/bläckfisk/svampar/ kryddor och andra oidentifierade matvaror gav stället en speciell lukt som jag inte tror att alla skulle uppskatta. Efter ett par timmar kom vi ut därifrån med... *trumvirvel* .... en badrumsmatta haha! Så mycket slit för så lite.

Internetanslutningen här gör mig galen! På senaste tiden har det varit snigelfart i intervaller, som nu. Hade tänkt ladda upp ett par bilder här och även på FB men nej, det går inte. Gaaah! Irritationsnivån är hög i min kropp och inga pepparkakor i sikte så jag kan bli snäll.

A bomb in my jewelry box?!

En hel del av mina smycken har roat sig med att trassla in sig i varandra som ni ser. Mycket irriterande när man vill ha ett speciellt armband och det sitter i mitten av skatboet! Vart är du min Haidi när jag behöver dig? ;) Haidi roade sig med att reda ut mitt smyckestrassel i Alanya när jag gjorde mig färdig efter jobbet för att gå ut eftersom hon redan var klar. På tal om det ska jag göra mig redo för en inflyttningsfest på riverside. Dusch, smink, hår och naglar ska få sig en duning. Värmer upp med bra musik :) På återskrivande!

Fatboy Sub & Sandwich

Erik gick precis ner för att hämta upp kvällens käk, goda stora smörgåsar från Fatboy Sub and Sandwich Shop. Hemleverans av mat är toppen! Kan behövas efter ett grymt jobbigt benpass på gymet ikväll.  I tuk-tuken hem mådde jag illa, så slut var jag. Tina vägrar röra på benen mer idag :) Nu blir det Solsidan och slapp i soffan.

Picturize the moments folks!

 

Knåpade ihop detta kollage för ett par dagar sen när jag satt och kollade på både äldre och nyare bilder. Vilka foton som kom med skedde lite hipp som happ så om det är någon som känner sig utanför för att den inte kom med alls eller kanske bara på en bild; lämna en kommentar så får du ett eget inlägg + bild tillägnat till dig! ;)

Det är ju otroligt så mycket mer detaljer man kan komma på om man se en bild! Kanske dags att börja kalla dem för minnesstödjare? Nu börjar jag svamla känner jag så dags att ta sig en liten middagslur.. *gäsp*

I searched and found.. yellow long nails!

Här i Asien är det vanligt att män som inte kroppsarbetar eller vill verka fina spar ut sina naglar. Jag var och framkallade lite kort idag till jobbet och de två som satt vid datorerna där hade riktiga klor. Gula spetsigt filade klor, USCH! Jag tycker det är riktigt vidrigt! Män ska ha kortklippta välvårdade naglar tycker jag.

Idag fick jag träffa Karin och Jason igen eftersom de valde att flyga härifrån till Bangkok för att imorgon flyga vidare hem till Sverige. Vi hann med en lunch på Corner 33 tillsammans med Erik, trevligt :) Jag saknar dem redan!

Vårt Internet krånglar till och från här idag och det gör mig galen! Vilket I-landsproblem egentligen när det finns människor på gatan utanför som saknar lemmar, inte har någonstans att bo, måste tigga för sitt uppehälle och så vidare. Det gör att man får lite perspektiv. Samtidigt när de grundläggande behoven är tillfredsställda kommer tankar som; vem är jag? vad vill jag? vad är lycka? var går gränsen?

Den som söker skall finna sägs det och jag tror bestämt jag skulle behöva en kompass! :)

Ett giftigt möte

Vi åkte i fredags eftermiddag ner mot Sihanoukville och senare på lördagen mot Koh Rong för att möta upp Karin och Jason. Bussresan flöt på smidigt och vi såg en last med grisar staplade på varandra och det kambodjanska landskapet flimra förbi. Efter cirka fyra timmar och 20 minuter anlände vi till turistorten vid kusten och bokade in oss på dykbåten som skulle gå dagen efter klockan 7. Vi letade upp ett ställe att sova för natten, käkade på Serendipity-stranden och såg sedan 127 Hours, hör och häpna, på bio! Det var inte igår vi såg en film på det sättet :)

Tidig uppstigning blev det och en hel del väntande i de avgasrikliga köerna ner till hamnen. Alla som skulle med kunde inte ta sig ner till stället där båten låg ankrad så vi fick plocka upp dem vid en annan pir lite senare. Resan på det blå tog cirka tre timmar och inte två som det först stått. Väl framme på ön blev vi överraskade för att det var så jäkla fint! Verkligen en litren pärla till ö det här eftersom den inte är så turistig än. Pudermjuk vit sand, turkost hav, en grön djungel, mysiga strandbungalows och Karin och Jason välkomnade oss. Det kunde knappt ha blivit bättre! Vi badade, åt och förberedde oss för en trek till andra sidan av ön. Enligt information skulle man helst ha gympaskor på sig men det fungerade tydligen med flip flops också. De täckta skorna var hemma så vi körde allihopa med flopparna och strandklänningar/badshorts.

Vår "hemma-strand"

 

Busiga barn!

Vi hade kanske hunnit gått 300 meter in i djungeln när Karin, som gick först, skriker och gör en hastig och lustig dans bak till oss andra. Samtidigt som detta sker ser jag hur en grön smal orm slänger sig efter hennes ben! Alla hamnade i chock och mina tår drog ihop sig så att jag blev alldeles stel. Hon råkade nästan kliva på ormen och därför blev den ganska så arg. Det var tur att hon inte blev biten eftersom den säkert var giftig! 

Utrustade för djungeltrek!?

Trots reptilincidenten fortsätter vi mot andra sidan, nu utrustade med pinnar. Vår färd går uppför och det är varmt och svettigt. Vattnet vi hade med dricks flitigt och snart är vi upp på toppen av ön. Nu ska vi bara ta oss ner på den andra sidan och det är ett helt äventyr i sig. Det är så brant på sina ställen att rep har spänts upp så att man får klättra ner med hjälp av dem. Flip flopsen glider hit och dit på stenar och djungellöv så jag tror vi alla saknade komforten med ett par täckta rejäla skor. Djungeln glesnar och vi är nere på andra sidan. Heart Broken Bungalows (hur kan man döpa ett ställe till det?!) ligger där och vi tar oss ner till stranden. Utsikten är magnifik och tar nästan andan ur oss! Bad, energipåfyllning, upptäcksfärd och mer bad hinner vi med.

Stranden på andra sidan

It's so nice to be here, wiihooo!

One of the many crabs

Ingen av oss var särskilt pigg på att treka hela vägen tillbaka med risk för våra liv (ormar och stup) så vi blev glada när en engelsman berättade att hans sällskap skulle ta en båt tillbaka. Vi hängde genast på! Medan vi var på denna paradisstrand stötte vi på djävlar från helvetet; sandflugorna! De kom på eftermiddagen och började kalasa på våra kroppar. Jag och Erik blev värst utsatta av någon anledning och ser numera ut som omvända prickig-korvar. Det kliar sjukt mycket så idag har jag införhandlat en salva och några tabletter som vi ska ta. Hoppas att det hjälper för we are going loco!! Som tur var fanns det ytterst få sandflugor på vår sida av ön. Annars vette gudarna hur vi hade sett ut!

Båt tillbaka

Djävulsbett! Tänk er att Erik hade säkert 10 gånger som många som mig..

För att avsluta berättelsen från Koh Rong så åt vi en femrätters middag på en av de få restaurangerna och drack lite drinkar i sällskap av en tysk, en engelsman, en skotte och en chilenare. Mycket trevligt! Ett kvällsdop i havet bjöd på en häftig upplevelse i form av plankton som glittrade i blått när man simmade :) Vi vaggades till sömns av vågbruset och klev upp pigga nästa morgon. 

En stadig frukost blev det innan vi tog våra saronger och vattenflaskor och gav oss iväg på upptäcktsfärd på vår sida ön. Även denna bjöd på lite djungelvandring men längs en hyffsat platt och upptrampad stig. Med ormen färsk i minnet kanske man skulle ha trott att vi skulle ha varit smarta nog att ha något på fötterna, men icke. Jason var den enda som hade tagit med sig fotbeklädnader och vi andra traskade försiktigt på barfota. Inga reptiler stötte vi tack och lov, men väl vackra vyer. Det blev en bra bit vi gick så bad då och då var obligatoriskt! :) 

Aptiten var det inget fel på när vi väl kom tillbaka till vår strand så lunchen vi beställde slank fort ner. Något annat som gick fort var tiden eftersom det blev dags för mig och Erik att ge oss iväg igen runt trehugget. Jobbigt med avsked som vanligt och i hemlighet önskade jag att jag skulle få stanna kvar på ön för att sedan få följa med Karin och Jason hem till Sverige.  Men dykbåten kom, dock visade det sig att den var sönder så vi fick åka en mindre båt istället och det gick bra för fram kom vi. Fullmatad med choklad som Erik köpt på en mack i Sihanoukville sov jag sött större delen av resan hem till staden. Hemfärden tog endast tre och en halv timme så vi blev positivt överraskade!

Helgplaner

Så var det dags för ännu en arbetsdag, sen blir det helg. Underbart! Vi åker söderut för att möta upp Karin och Jason på ön Koh Rong (Monkey Island) utanför Sihanoukville =) Vad gör man inte för att få umgås lite mer med folk hemifrån!?

Jag måste verkligen börja med att gå och lägga mig tidigare. Sex timmars sömn är inte tillräckligt! Nu ska vi se om min privata motorbike-kille står här nedanför och väntar på mig. Det är hög tid att köpa en hjälm!

Kära nån!

Vaknar 10 minuter innan min privata motorbike driver ska plocka upp mig för att ta mig till jobbet. Panik! Klockjäkeln är ställd en timma fel! Virvlar omkring i lägenheten som en tromb för att få på mig kläder, packa, dricka ett glas mjölk, borsta tänderna och så iväg. 

Massor, verkligen massor med saker att ta hand om när jag väl kommer till arbetet. Det är galet och känns övermäktigt, men jag gör så gott jag kan. De senaste dagarna har jag jobbat över en hel del, lika blir det idag. 14.30 får jag äntligen i mig något att äta och då var huvudet tomt. Jag tror mitt undermedvetna spelade mig ett spratt för jag glömde mitt USB på jobbet,så att jag inte kan jobba så mycket hemma idag. Jag får ju faktiskt lön för visst antal timmar så egentligen kanske det var bra.. En del saker kan jag dock göra utan USB:t så det är dags att ta itu med dem..

Kollage av en härlig tid!

Anna, en tjej som jag träffade i Turkiet då och då under säsongen när hon var i landet och kom väldigt nära på slutet, har satt ihop kollage med bilder från den sista tiden vi hade ihop. Hon bodde hemma oss mig i en vecka sedan det hade strulat till sig på annat håll. Vi hade sjukt kul tillsammans och jag saknar den tiden otroligt mycket! Med hennes tillåtelse delar jag med mig av kollagen :) För att komma i riktig stämning bör man sätta på musiken i youtube-klippet medan man kikar på bilderna. Det är vår låt! Jag minns att jag satte på den en morgon medan Anna låg och trynade i soffan och verkade allt annat en vaken. Hon flög upp och började köra den speciella dans som tillhör låten haha. Underbart!

Jason, Karin and some monkey business!

Vi har nu besök av Eriks syster och kille. Deras uppenbarelser sprider så mycket glädje och värme att jag aldrig vill att de ska åka härifrån! Det är helt enkelt sjukt skönt att få träffa människor hemifrån som jag har saknat så mycket. Lycklig!

 Igår jobbade jag och Erik så gästerna fick sköta sig själva. Sen drog jag med dem till Beer o'clock på Eriks jobb så att de fick stället där han jobbar. Vi blev ett helt gäng som drog vidare för att käka middag ihop på Free Bird, vilket var mycket trevligt :) Ett pit stop på Rubys blev också det där jag provade en Lychee Martini och betyget blev godkänt. Jag och Karin hoppade på en motorbike med riktning hem så att jag fick svida om till lite festligare kläder eftersom vi skulle ut och göra stan. Maos, Heart of Darkness och Saintt Tropez gästade vi. Dans, drinkar och skratt blev det!

Idag brunschade vi på Fresco och tog oss sen in på The Royal Palace. Vi tjejer hade med oss saronger att svepa in våra blottade ben i, samt sjalar för att täcka axlarna. Sjal fick vi inte ha och tvingades att köpa en STOR ful vit t-shirt för 2 USD att ta på oss. Först då fick vi komma in. Det är vackert inne på området och det var kul att få se vad som döljer sig bakom murarna man åker förbi flera gånger i veckan. Erik och Jason fick spela lite musik tillsammans med en äldre herre med dåliga tänder och som blev riktigt glad av det fina jammandet :)

Vi tog oss sen till Swenses och åt deras fantastiskt goda glass! Ett besök på central market och en rundvandring i våra gamla kvarter blev det också. Vi tog en tuk-tuk till Wat Phnom, vilket var ett riktigt mysigt ställe. Det är ett buddhisttempel situerat på en kulle omgivet med träd och apor :) Jason blev jagad av en apa när han kom för nära en unge och vi andra skrattade gott!

Huvudet snurrar!

Då är jag igång att arbeta som manager för en relativt nyöppnad förskola här i Phnom Penh. Igår och idag har jag varit på huvudkontoret för att få information och mitt huvud är rörigt kan jag tala om! På grund av olika anledningar har det varit smått kaotiskt och inte särskilt strukturerat, så jag kan bara be en liten bön att allting ska reda ut sig.

  

Det är en tjänst på 55% eftersom skolan hittills bara har undervisning på förmiddagarna, men den kommer att utökas om det blir hela dagar med aktiviteter, vilket är tanken. I det stora hela är min uppgift att få skolan att växa/blomma, hålla kontakten med föräldrarna, ha ett ekonomiskt ansvar och se till att allting fungerar med personal och lokaler. 

Jobbet är absolut inget jag blir rik på eftersom det är en lön som är Kambodja-anpassad, men jag får se det som en bra erfarenhet istället. Har man blivit gammal när man börjar oroa sig för att det inte kommer finnas resurser till att pensionspara? =S Det är ju inte direkt så att de har tjänstepension och grejer..

Aj mitt huvud värker!

De senaste iakttagelserna

• I Vietnam spelar minibussarna en liten melodi när de backar
• Vietnamesiska gränsvakter är väldigt trevliga
• Kambodjanska myror gillar att bryta sig in i förpackningar med tops
• Det finns massor av eluttag i varje rum
• Många kambodjaner och vietnameser klär sig i pyjamasliknande kläder
• Affärer som säljer liknande saker ligger ofta på samma gata; motorbike-gatan, tv-gatan, madrassgatan, presentkorgsgatan och så vidare. 

 

För övrigt är det lätt att gräva ner sig när man borde gräva upp sig! 

Flyttlasset gick med en tuk-tuk

För ett par dagar sen flyttade vi till en ny lägenhet. Vi packade ihop allt vi hade och lastade in det i en tuk-tuk tillsammans med oss själva. Trångt var det men det fungerade :) Vi bor nu längs en av de stora boulevarderna i stan och har bland annat utsikt över ett promenadstråk. En klar förbättring mot att ha en vägg som utsikt ;)

Som ni ser är det väldigt fina hus på andra sidan gatan där de rika människorna bor. Längst upp till vänster i bild skymtar premiärministerns boende, så flotta grannar har vi ;) Men låt er inte luras, runt hörnet finns det vanliga stökiga, slitna och skitiga Phnom Penh.

Även om lägenheten är möblerad så behövde vi införskaffa lite städ och- köksgrejer, handdukar samt madrasser till sängen och till vårt sovloft. Vi tog oss till central market för att att handla en del av sakerna. I den avdelning där vi skulle försöka pruta oss till ett bra pris (tröttsamt när det inte finns prislappar!) doftade det inte så gott. Jag tyckte jag kände igen lukten och kom på att det luktade som i aphuset i Fururviksparken!

Det blev några vändor med olika tuk-tuks för att få hem alla grejer. Sen påbörjades saneringen! Vi hade blivit lovad att det skulle vara städat när vi flyttade in men men rent var det inte, så vi tog saken i egna händer. På en del ställen hade man nog inte rengjort på väldigt väldigt länge, men nu är det fräscht i alla fall.

Här är mitt lilla altare ;) Ängeln, som mamma har gjort, fick jag när jag flyttade till Turkiet. Snäckorna kommer från Phu Quoc, guldhalsbandet köptes när jag var i Sverige på besök i somras och hjärtat med texten fick jag också av mamma. 

Bildbomb från Phu Quoc - Kabooom!

Sol, vind och vatten

höga berg och djupa hav

7 timmar dit, 14 timmar tillbaka!

Nu är vi tillbaka i Phnom Penh efter att ha varit på besök i grannlandet Vietnam och levt strandliv. De sista dagarna på ön läste vi massa på stranden, åkte på en snorkeltur (som inte var något att hänga i julgranen tyvärr), provade att äta sjöborre och hyrde motorbike för att ta oss ner till den södra delen av ön.

Nyårsafton firade vi med middag på stranden och drinkar på en bar. Vi stötte på en störtskön amerikan som dansade järnet tillsammans med oss och alla andra som ville fira in det nya året. Vi dansade i fyra timmar i sträck och avslutade det hela med ett dopp i havet. Klockan 04.20 fick vi väcka upp personalen på vårt hotell för att kunna få nyckeln till vårt rum. Ett roligt avslut blev det på 2010, som för övrigt har varit helt fantastiskt :)

Resan som tog 7 timmar på ditvägen tog 14 timmar på tillbakavägen.. This is Asia! Vi reste med en större grupp denna gång och det tog väldigt lång tid att få igenom alla vid gränsen + att bussen var försenad redan från början. Nu är ögonen trötta så det är dags att sluta dem så att jag är pigg imorgon då vi ska flytta till vår nya lägenhet. Tur att vi inte har så mycket att packa.  Det finns inget Internet i lägenheten från början men jag hoppas att det går snabbt att fixa så att jag kan hålla koll på vad som händer i världen och på Facebook ;)

Jag hade ju tänkt förgylla det här inlägget med lite bilder men det vill sig inte så det dyker upp någon annan gång.