Tiden

Idag har jag betalat ut lön till min personal eftersom det är den sista dagen i denna månad. Imorgon är det 1 april, hallå! Vart tog mars vägen egentligen!? Tiden går och går och jag gillar att det numera bara är 5 timmars tidskillnad mellan Kambodja och Sverige, sen ni där hemma ställde fram klockan :)

Idag var jag till ryska marknaden med Ann och vi höll ut bra länge bland stånden under plåttaket. När det är riktigt varmt bör man inte gå där mitt på dagen för det känns som om man skulle gå omkring i en ugn, inte för att jag har provat men.. ;) Jag inhandlade ett par vida sköna luftiga byxor, en klänning och tyg till en bikini. Tänkte försöka mig på att sy upp en, så vi får se om det går vägen eller inte!

Coffee love!

Dags för en kaffetår :-)

Nu kör vi!

Jag sa NU KÖR VI!! ;-)

Music

Musik, music, müzik!

What to say?

Framtiden? Resor? Dagens göromål? Turkiet? Platta grodor? Min outfit? Saknaden? Funderingar? Barndomen? Godaste maten? Politik? Meningen med livet? Träning? Skönhet? Vänner?  Te? Beundransvärda människor? Tv-program? Biljettpriser? Filmer? Arbetet? Kärleken?

Näe, jag har inte lust att skriva något om detta och inte kommer jag på någonting annat heller. Jag återkommer i ärendet. Tjing!

Lovely Kep

Så var vi hemma i storstaden igen efter en superhärlig vistelse i Kep :) Det var ett sådant lugn där att jag kände mig mycket tillfreds med tillvaron. Jag hade gärna stannat längre i hängmattan med en bok och naturen inpå knuten. Nu är vi tillbaka med discoljudet alldeles utanför fönstret där de olika dansgrupperna försöker överrösta varandra.. När man har varit iväg blir det verkligen tydligt hur mycket ljud det är utanför fönstret!

Igår gick vi en åtta kilomters promenad i nationalparken i Kep och det var skönt att få röra på sig! Det var molnigt så det var perfekt för en liten hajk. Efter det tog vi oss ner till havet och såg oss omkring. Efter ett tag stötte vi på ett par killar som vi gått förbi tidigare i nationalparken. De satt på marken tillsammans med några lokalbor, som även bjöd oss att sätta och ner och ta en öl med dem. Visst, why not!? Så där satte vi oss ner och blev bjudna på öl, räkor och krabba =) De två västerlänningarna var engelsmän så kommunikationen med dem var inga problem, lite värre var det med kambodjanerna. Men vad gjorde väl det! Vi kunde ju säga skål på kambodjanska "såm sholl moj" och räkna till fem. Sen repeterade vi allas namn några gånger och den ena sa alla engelska ord han kunde och visade hur man skulle avnjuta krabborna på bästa sätt. Riktigt trevligt!

Efter mycket promenerande var det grymt gott att käka skaldjur sen nere vid havet på kvällen. Jodå, det blev ännu mer skaldjur så vi börjar väl snart likna räkor och krabbor här, så mycket av den varan som vi har ätit! Mycket frisk luft tog ut sin rätt så det blev en tidig kväll med bokläsning i bungalowen. Idag började vi med 40 minuters promenad innan frukost och hängde lite i hängmattan innan det var dags för utcheckning. Det gick ingen nöd på oss då vi hängde vid poolen och läste tills det var dags att åka tillbaka till Phnom Penh. Jo just ja, det blev lite fler räkor också! ;) Några bilder får det bli en annan dag!

Naturens ljud

Nu är vi framme vid kusten, närmare bestämt vid Kep. Regnet hänger i luften men det gör inget! Sval och skön luft utan avgaser andas jag in här i hängmattan. Vinden susar i träden, geckosarna låter, syrsorna spelar, en tupp galer långt bort och jag ser havet. Lovely :-)

Dyngkåt och hur helig som helst

Ja, det är alltså en boktitel skriven av Mia Skäringer ;) Och jag tyckte den var bra så den kan jag rekommendera! Nu har jag börjat på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. De få sidor jag har läst hittills känns lovande. Är det någon som har något boktips kanske?

Nu är det dags att soooooova! Kanske ett par sidor med hundraåringen först bara ;) Jag gillar att läsa innan jag ska sova för då lugnar hjärnan oftast ner sig och jag kommer till ro.

You animal(s)!

I morse när jag kom in på mitt kontor såg jag en groda/padda stor som en knytnäve sitta och trycka vid en av bokhyllorna. Min städerska ropade på vakten som skrattande fångade den med bara händerna och tog ut den utanför skolgården.

När jag tränade på gymet sprang det en ödla precis vid fötterna som inte gillade att bli störd när jag flyttade en pilatesboll. Sen satt det en jäkla kackerlacka på soffan på restaurangen vi åt och när vi skulle till den lilla affären sprang det en råtta stor som en kattunge på gatan! Ibland har vi motorväg bestående av myror på vägen också, men det var ett tag sen :)

Det blev träning nu på kvällen och så har det packats för imorgon lämnar vi avgaserna och drar ner till Kep vid kusten. Hoppas på en energiboost där!

Regn och vår

Två nätter i rad har det regnat och blixtrat rejält här i Phnom Penh! Det ska ju vara torrperiod nu men tji fick vi. Det är skönt med lite regn som rensar luften och moln som dämpar värmen från solen. En rejäl regnskur nu på eftermiddagen blev det också och jag var glad att jag kunde ta mig in i en butik under den korta tid det varade :) Började precis nynna på Orups Regn hos mig, haha! Svensk musik blir bättre/roligare utomlands av någon anledning.

Inte långt kvar tills det är april och våren tar sats på riktigt i Sverige. Förra året var våren riktigt sen så jag missade den när jag åkte iväg till Turkiet och lika blir det i år. Det finns ett promenadstråk, i staden vi bodde i, som är helt underbart att ta en rask promenad runt. Där har många frågor avhandlats tillsammans med de fina vännerna medan fåglarna har kvittrat och krokusen lyst färglatt =) Som jag saknar att kunna ringa någon av dem, bestämma mötesplats, ta på mig skorna och ge mig ut i vårluften, smått springa någon till mötes när man får syn på varandra och sen bara prata som en porlande bäck och skratta medan man går just den rundan!

För två år sen åkte vi en bit utanför staden efter ett tips  om hur fint det var och där fanns det ett jättevackert eklandskap med massor utav vitsippor. Att promenera där var helt underbart! Hittade lite bilder som jag delar med mig av :)

Ren luft och en doft av vitsippor..

Prisa gudarna..

här kommer skatteåterbäringen! :) Jag såg att man kunde kolla sitt skattebesked idag så med kvicka fingrar fyllde jag i lösenordet här i morse och vips var jag inne i min elektroniska deklaration. Klickade mig snabbt vidare till delen där man kan se om man får tillbaka eller får betala. Och svaret har ni ju redan :D Väldigt glad för de extra slantarna då det kommer att finnas hål att stoppa dem i! Hur har ni andra det?

Det var fullt upp på jobbet idag men allt flöt på smidigt så det var kul! Åt lunch med Erik och några av grabbarna på hans företag och nu ska jag iväg för en kopp kaffe med Ann. Senare blir det träning och avskedsmiddag för Sebastian och Annika som flyttar hem till Sverige på torsdag. På återskrivande!

Svar till Anonym

Nej, jag vet inte heller varför du läser min blogg och kommenterar om du stör dig så mycket på det jag skriver? Det kan du nog bara svara själv på. Jag besökte Kambodja redan för sju år sen för första gången och är mycket väl bekant med landets historia. Den är inte vacker och det visste jag redan jag flyttade hit så du behöver inte vara orolig för att jag inte var påläst. Jag vet människor som trivs som fisken i vattnet här och andra, liksom jag, som trivs mindre bra. Alla är olika. Några av de jag känner betalar mer för vattnet, medan några andra betalar det "riktiga priset". Det är ingen av oss som hoppar på den andre för det ;)

Kanske bor du själv här och gör något storslaget som gynnar lokalbefolkningen? I så fall får du gärna berätta om hur du tycker det är att leva i detta land. Eller kanske är du någon som bara sitter och tycker en massa utan själv ha någon erfarenhet? Jag vet absolut inte men dömer inte dig för dina åsikter, de är dina liksom mina är mina.

Att du tar på dig skammen av att vara västerlänning är ditt val och inget jag kan göra något åt. Jag håller med om att det är för jävligt med pedofiler, vare sig de är västerlänningar eller kambodjaner! (jag läste någonstans att en förvånansvärt stor del av pedofilerna är inhemska, men det hör inte hit) I alla fall, för att avrunda så kan jag säga ja, jag lär mig massor av att bo i detta land, liksom jag har gjort under tidigare långresor jag har gjort till andra asiatiska länder, liksom när jag levde i Turkiet. Och tack för att du är mån om min hälsa, det uppskattas!

Kambodjanskt bröllop!

Igår var det dags för oss att gå på en kambodjansk bröllopsfest och det var roligt att få se :) Vilka klänningar och håruppsättningar! Lösögonfransar, rouge och puder hade kvinnorna inte sparat på kan jag tala om.

Det var många gäster på bröllopet men det är inte så konstigt då man bjuder in alla man känner eller är bekant med. Festen hölls i ett byggnadskomplex för just bröllop och det pågick säkert fyra fem fester till i andra delar. När vi kom fram fick vi sätta oss till bords och vänta på att bordet skulle fyllas upp innan maten kom in. Ett kambodjanskt live band spelade och gästerna gick upp och sjöng då och då. Det var allt möjligt ätbart som det bjöds på, fisk, räkor, anka, soppa, stekt ris, kokt ris, nötter, friterade oidentifierbara saker, dessertgele osv. Människor droppade in hela tiden och tillslut fick vi ta en näve blommor, ställa oss på två led där brudparet passerade igenom medan vi slängde blombladen på dem :)

Efter middagen blev det dans! Ingen traditionell pardans utan mer skaka på kroppen dans för sig själv och sedan blev det kambodjans dans i ring med speciella rörelser. Hehe den kambodjanska musiken är speciell (eller egentligen tycker jag den är hemsk haha) för det är liksom ingen riktig rytm i många av låtarna så man vet liksom inte riktigt hur man ska röra på kroppen. Det var uppskattat i alla fall att det var västerlänningar som dansade :) Man ger inga bröllopspresenter utan man ger pengar i ett kuvert och innehållet bokförs noga i en bok. Då kan de se hur mycket du gav och kan ge en liknande summa när det blir din tur för bröllop. 

En iakttagelse jag gjorde var att männen hetsdrack öl på slutet och skrek med ljusa röster som tjejer! Det var någon som jobbade på universitetet som bad Erik dricka med honom så de svepte ett par öl tillsammans. Runt nio halv tio stängdes musiken av och det var slut på kalaset. Vi var ett gäng som drog vidare för lite drinkar på River House, sen blev den en riktig kambodjansk nattklubb, Space, där vi intog ett av VIP-borden och vi var de enda västerlänningarna. Det var kul för det var två kambodjaner från Eriks jobb som hängde med och dansade järnet! Sen åkte vi vidare till ett ställe som heter Saint Tropez och visade vad kroppen gick för där. Tillslut hade vi fått nog och drog oss hemåt för att sova.

Några bilder:

Bröllopsklädd

En del av maten som serverades

Blombladsregn över brudparet

Brudparet med föräldrar

Man och fru

I detta komplex hölls bröllopsfesten

Bananlass

På väg från jobbet tog jag denna bild. Folk från landet som kommer in till staden för att sälja sin skörd. Just so you know, bloggar från motorbiken ;-) Och nej, inte jag som kör!

Den omöjliga jakten på...

STRUMPBYXOR! Seriöst, hur svårt ska det va?! Jag har kollat i flera butiker där man skulle kunna tänka sig att det borde finnas men antingen så förstår de inte vad jag menar eller så finns det inte. Jag vill ha ett par svarta tunna nylonstrumbyxor och det närmaste jag hittade var ett par hudfärgade från Victoria Secret inne i en snoffsbutik som de skulle ha 45 USD för, nästan 290 spänn! Nej tack. Det är kanske inte så vanligt med nylonstrumpbyxor här men ändå.

Vi är bjudna på ett kambodjanskt bröllop på fredag och den klänning jag ska ha är lite kortare så för att inte förolämpa någon tänkte jag att det vore bra med ett par strumpbyxor. Då är jag mer påklädd så att säga :) Jag ska fråga min personal på skolan imorgon om de vet något ställe. Jag har fått nog av att flänga hit och dit utan att hitta något.

Jaha, då har jag bloggat om strumpbyxor också haha. Vem kunde tro det?! ;)

Temperatur

Det är 26 grader varmt ute nu halv sju på morgonen. Det kommer att bli en varm dag! På lördag såg jag något om att det skulle bli 39 grader.. Vi får väl se. Nu är det dags att borsta tänderna, dra på ett lager mascara och sätta sig på moppen för att åka till jobbet. Slutet av terminen och det är mycket att göra!

Hej hopp!

Resultat

Hallå kära läsare!

Jag kan meddela att jag inte har slitit av mitt hår och alltså är nöjd med slingorna :) PHUUU! De smälter bra in med de andra jag redan hade. Frisören såg direkt att jag skulle ha två sorts färger och man märkte att hon kunde sin sak. Just nu sitter jag med världens knut mitt på huvudet, annars hade jag kunnat ta en bild så ni själva kunde ha bedömt resultatet ;)

Igår provade vi på massage av blinda kambodjaner, seeing hand massage som det kallas. Det är bra att också blinda kan finna sig en väg att försörja sig, i ett land som annars inte är så handikappvänligt. Det var lite annorlunda mot vad jag tidigare har provat på i massageväg då man fick sätta på sig som en pyjamas och bli masserad genom dessa klädesplagg. Det här var inte en skön massage då det för det mesta gjorde ont, men den var säkert effektiv!

Gårdagen bjöd också på Melodifestivalfinal och det var trevligt :) Det var fixat så att vi kunde se den på en storbildsskärm på en restaurang på Marcos och Lottas gata och vi var ett helt gäng svenskar som applåderade bidragen. Jag hade hellre sett att The Moniker eller Dany hade vunnit för Saades låt är helt okej, men inte mer i mitt tycke. Sidekicken i Swingfly är för övrigt den som är bäst i den härliga låten!

Planer för dagen

Äntligen helg! =D Idag ska jag försöka mig på ett till besök hos en frisör här i Phnom Penh. Den som har läst och har ett bra minne vet kanske hur det gick sist? > Gurka i hela ansiktet och våldtagen i håret Nu är det slingor som ska fixas och jag har två vänner här som har gått till denna frisör, som är en australiensisk tjej, och blivit nöjda. Det känns lite säkrare denna gång och jag hoppas att det blir bra!

Det blev en tidig kväll igår efter en drink och mat på kvällen. Jag tror jag somnade senast 21.45 och sov som klubbad till 08.00, maj gaad! Det har inte hänt på väldigt länge. Nu mumsar jag på hälsoknäcke från By gårdsbageri som Eriks farmor skickade med hans föräldrar hit, supergott! :)

Besöket

Måste bara säga att jag saknar besöket vi hade av Eriks föräldrar!

Här var vi första dagen vid Wat Phnom :)

Vi hann med en hel del under de dagar de var här. Dag ett blev det lunch på Fresco Café, ett besök vid Wat Phnom, påhälsning på Eriks jobb och middag på sushirestaurangen Yumi. Vi tog oss också ett dopp o poolen på taket till vår hyresvärds andra hus.

Dag två tog vi oss till the Killing Fields, till tortyrmuseumet Toul Sleng, shoppade på ryska marknaden och åkte till U and Me Spa för en välbehövlig fotbehandling. Fötterna blir väldigt fnasiga av att jämt och ständigt vara barfota och gå i sandaler/flipflops! På kvällen blev det god mat på Le Due och sen var vi rätt trötta och somnade gott. 

Tredje dagen åt vi frukost ute på Blue Pumpkin istället för hemma och tog oss en tre timmars flodtur på Mekongfloden. Vi gick iland på ett ställe för att titta på när de gjorde silkesscarfar och kors i taket, det blev inköp! Dagen var stekande het så vi intog ett mellanmål på Tutti Frutti där man kan köpa frozen yoghurt, för att sedan gå och titta på Central Market. Vi kände oss rätt nöjda  efter det och åkte hem för att vila upp oss inför den kvällens middag som gick av stapeln på Titanic. Där bjöds det på traditionell khmer-musik och dans. Kvällen avrundades med en drink på Le Moon. 

På söndagen, det vill säga den tredje dagen, tog vi oss till National Museum för att få lite mer historia i oss. Därefter blev det en fotmassage längs med River Side innan det blev dags att ta oss till Raffles där vi som jag tidigare skrivit intog afternoon tea. Mätta åkte vi och satte oss vid floden nere vid Naga World som är Phnom Penhs kasino och efter ett tag gick vi in för att ta oss en titt på stället. Inte mycket att hänga i julgranen men kul att se. Kvällen avslutades hemma med några avsnitt av Solsidan. Love it!

Deras sista dag jobbade jag och Erik medan de gick på Royal Palace men vi lunchade tillsammans på Jaan, en restaurang nära Eriks jobb. Sen blev det ett tårfyllt avsked när de skulle åka. Jag kan ju bara säga att det var jättekul att ha dem här! Det är roligt att visa runt personer som aldrig har varit här och det blir också så att man unnar sig själv saker som man inte gör lika ofta i vardagen. Så, vem står näst på tur att komma hit? :)

Svar på kommentarer

Jag förstod att det skulle sticka i ögonen på folk när jag skrev inlägget Ingen dans på rosor, allra helst när jag tog med besöket på Raffles.

" ja usch vad dumma de är som tar din energi. dom kan väl tigga/svälta någon annanstans? vad kostade vattnet på raffles? 500 riel?" skriver Anonym. 

Jag ser det som så att skulle jag inte bry mig och känna för dessa människor, skulle jag inte heller påverkas av att vara här. Är det då bättre att inte påverkas överhuvudtaget och rycka lite lätt på axlarna? Jag menar inte att de ska tigga/svälta någon annanstans för det är klart att människorna här försöker klara sig bäst de kan. De har inget annat val, men jag tänker inte ta skit för att jag blir illa berörd av att se andra människor ha det svårt. Jag tror det kallas empati. Det händer att jag ger något litet att äta eller en slant, men det går inte att göra det jämt.

Mitt besök på Raffles kostade 12 USD, lite drygt 76 kr och för det fick vi äta och dricka så mycket vi ville av det som erbjöds, så det var prisvärt om man jämför vad motsvarande skulle kosta i Sverige. Det är givetvis dyrt om man jämför med vad kambodjaner äter då en lunch för dem kan kosta runt 3000 riel, ca 4.7 kr. Men jag står för att jag ibland vill prova på nåtgo "extravagant" i detta land och betalar gladeligen mer om jag tycker att det är värt det.

Västerlänningar betalar mer för det mesta här så jag personligen tycker inte det är fel vilja betala samma pris som kambodjaner, vare sig de är fattiga eller rika, för något så grundläggande som vatten. Jag valde att gå till ett stånd på andra sidan gatan där det inte var tal om något annat än 500 riel per flaska, även för mig som utlänning. Skulle de gå back på affären skulle de inte sälja för det priset någonstanns. Det är klart att det finns folk som tycker att, äh fan jag betalar 1000 riel ,för den sortens flaskvatten. Fine, de får gladeligen göra det. Alla väljer var de vill sätta sina gränser och jag har valt min vid flaskvattnet.

"how about jobba som inkastare Ayia Napa. Verkar passa dig bättre. Hur bortskämd får man bli." också skrivet av Anonym.

Jag skulle klara det jobbet galant och nog tycka det vore roligt i en vecka, absolut! Min energi skulle säkert vara på topp där då jag suger åt mig den glädje/positiva stämning, som ofta råder på en riktig turistort, och sprida den vidare. Likväl har jag lätt för att ta åt mig negativa energier, vilket det finns  mycket av här då verkligheten ser ut som den gör. Alla är olika, men jag ser mig inte som bortskämd för att jag, utav allt det jag köper här, vill betala samma pris för vatten som kambodjanerna. Om jag gick på Raffles varje dag och strödde pengar på massa onödiga saker och inte gav ett skit för omgivningen, ja då skulle jag också kunna hålla med dig Anonym. Men i detta fall, nej.

För övrigt tycker jag att det är tråkigt när personer som kommenterar inte skriver ut sina namn. Våga stå för era åsikter istället för att gömma er bakom anonymiteten.  Som sista ord så kan jag meddela att det kom en regnskur tidigare under dagen idag, härligt!

Min dag

- Jag vaknade vid 04.00 men lyckades somna om till strax innan 05.00 då jag mest låg och snurrade på mig tills klockan var 05.45 och det var dags att gå upp.

- Uppstigning och dusch, sen en tallrik mjölk med flingor till frukost framför datorn där jag kollade vad som hänt i världen medan jag sovit.

-  Assistenten, som arbetade för mig i fredags när jag var ledig, skulle lämna mina nycklar och arbetsmobilen på ett hotell i närheten där jag bor tidigt tidigt så jag skulle kunna hämta dem på vägen till jobbet. När jag kom dit var varken hon, nycklarna eller mobilen där. Jag prövade att ringa men inget svar på ett bra tag. Tillslut ringer hon upp och vi möts så jag får grejerna.

- Försenad åker jag med min motorbike driver till skolan. Det är fullt med folk på vägarna och tutningarna blandar sig med avgaserna. Laos flaggor vajar vid "regeringsbyggnaden". Tydligen ska deras ledare komma på statsbesök idag.

- Väl framme på kontoret är det första jag möter en vattenläcka från ett rör i väggen på en av toaletterna. Vi stänger av huvudkranen så att vi inte har något vatten i kranarna på hela skolan. Jag ringer chefens hotell som tillhandahåller vaktmästare som kan fixa det mesta och hon ska skicka en kille så fort han börjar jobba 8.00. 

- Jag ser ett sms på jobbmobilen att en av mina lärare är sjuk och inte kan komma till skolan. Ringer upp och beklagar att hon är sjuk och att jag hoppas att hon kryar på sig. Säger också att hon måste ringa nästa gång och höra av sig i bättre tid. Det fungerar inte att höra av sig fem minuter innan man ska börja. Meddelar assistenterna i den klassen att de blir en man kort då jag inte fick tag på någon vikarie så sent.

- Går en runda på skolgården och pratar med vakten om sådant som jag vill få fixat. Upprepa, upprepa.

- När jag öppnar mailen och försöker skicka iväg ett brev märker jag att den inte fungerar. De hade något liknande problem på den andra skolan förut, vilket deras internetbolag löste åt dem, så jag ringer vårt internetbolag som ska försöka fixa det hela. Under dagen pratas vi vid fyra fem gånger och jag får förklara igen  och igen vad som är felet. 

- Klockan tickar på och folk kommer och ska ha betalt för olika grejer lite då och då, pengarna i cash boxen minskar och jag hör av mig till ena chefen som ska försöka fixa mer pengar till mig.

- Städerskan har gjort ett halvdåligt jobb så ett samtal med henne blir det också.

- Ingen kommer för att laga läckan och jag ringer igen för att se vart karln som skulle komma tagit vägen. Nej, då är han ivägskickad på något annat uppdrag så han kan inte komma idag. Men JO vi har ett akutläge för att vi inte har något vatten i skolan och barnen behöver kunna gå på toaletten och tvätta sig ordentligt. Okej, de ska se vad de kan göra och tillslut dyker han faktiskt upp. Påminner honom om kvitton från saker han tidigare har köpt, han ska fixa det tills nästa gång.

- Jag får ett samtal av huvudvakten som säger att den person som jag ska träffa 11.30 för ett eventuellt vaktjobb hos oss inte kan komma. Ett samtal till en annan kille som visat sig intresserad rings in och han ska komma samma tid bestäms det. Han förstod inte så mycket när jag pratade på engelska så min städerska fick översätta.

- Fotografen som tog klasskorten mailade de bilder han valt som ska framkallas och vill att jag ska namge lärarna och barnen. Åh! Jag kan ta emot email, fungerar det att skicka också? Svaret är nej. Jag hittar något felsökningsprogram och sätter på det men det hittar inget fel. Samtidigt kollar jag namnen på barnen på korten och skriver ner.

- Dubbelcheckar att telefonnumren som föräldrarna har angivit när de har skrivit in barnen är korrekta. Har haft klagomål på att alla inte går att nå. Jodå, allt stämde förutom ett nummer. Jag skrev ihop en liten påminelse om att de bör delge skolan om de har nytt nummer, men kunde inte maila iväg det.

- Påminner lärarna och assistenterna om att påmina föräldrarna om att lämna in en blankett som jag tidigare skickar ut. Pratar själv med en förälder som då berättar att hennes son ska byta skola. Jahapp.

- En förälder kommer in och vill få ytterligare gatepasses då fler personer kommer att hämta/lämna hans barn så jag förser honom med det.

- Jag skriver in utgifter i kassaboken och funderar var sjutton den där killen som skulle komma på intervju tog vägen. Han ringer och jag får leta reda på städerskan igen som får översätta. Han är sen, nähä?! Klockan blir 12.00 innan han kommer och jag försöker få reda på lite mer om honom. Han förstår inte allt jag säger och har ingen möjlighet att börja denna vecka, vilket jag behöver.

- En av mina anställda kommer och säger att hon kanske inte kan jobba imorgon för att ingen kan ta hand om hennes barn. Hon ska ringa mig senare, okej. En annan av mina anställda vill få ledigt på onsdag för att hon ska till tandläkaren, okej, jag ska se vad vi kan göra.

- Jag går ut från skolan 12.20 för att åka direkt hem, men min motorbike driver är försenad en kvart och hemma väntar Eriks mamma och pappa på mig.

- Väl på motorbiken försöker jag ringa huvudvakten för att se till att han fixar någon annan vakt till mig. Han smsar senare och har fixat en vakt som jobbar som det på en av de andra skolorna, fast på eftermiddagen, så han ska komma imorgon på morgonen.

- Hemma är det bara in och ut som gäller för vi ska åka och äta lunch med Erik. Tuk-tukchauffören envisas med att vilja stanna vid busstationen som ligger nära Eriks jobb medan jag säger rakt fram, rakt fram på hans eget språk. Han kör och stannar varannan meter ungefär innan vi slutligen hoppar av utför Eriks kontor. 

- En lunch på en restuarang i närheten under cirka en timma blev det innan det var dags att säga hejdå till hans föräldrar. Jag grät nästan som ett litet barn och ville verkligen inte att de skulle åka! Avsked, usch och fy :(

- Tog en motorbike till Lucky Market där jag handlade bröd, mjölk och ost för lite drygt 14 USD, dyrt! Vinkar på en annan motorbike när jag har handlat klart och medan vi väntar på att kunna åka ut i trafiken med kassar och allt kommer det ett smutsigt litet barn och tigger.

- Väl hemma ringer jag och kollar om min chef hann fixa pengarna så jag vet om jag ska behöva åka och hämta dem på den andra skolan. Nej, det hade inte hunnits med så jag skriver ihop ett mail hemifrån till den andra chefen och hoppas att hon kan fixa det snabbt.

Ja, det var väl dagen hittills, så nu vet ni vad jag pysslar med!

Ingen dans på rosor

Det här landet stjäl verkligen min energi! :( Jag kan inte exakt sätta fingret på vad det är men det är väl många bäckar små som man brukar säga. 

Ett exempel från idag var när vi skulle köpa vatten innan vi skulle gå in på National Museum. Jag pekar på flaskorna som jag vet kostar 500 riel och vill ha fyra stycken så totalsumman skulle bli 2000 riel vilket mostvarar lite drygt 3 kr. Kvinnan vill ha det dubbla, 6 kr. En annan västerländsk man står också och vill köpa för 500 riel flaskan och pratar khmer (det visar sig att han också jobbar här i Phnom Penh) men hon ger sig inte . Han säger till oss att därborta kan man nog köpa för 500 riel så vi följer med honom och får köpa för det riktiga priset. TACK! Jag vet att det är en löjlig summa att bråka om, 3kr, men det blir en principsak för mig. Varför ska jag betala det dubbla priset!? Visst jag har högre lön än de flesta kambodjaner men det hör inte hit tycker jag. Ska vi börja så i Sverige på Pressbyrån också? "Hon ser ut att ha dyra kläder och tjänar säkert bra då tar vi 40 kr för en Loka istället för 20." Jag är trött på att ses som ett vandrande dollartecken som man ska försöka blåsa på pengar hela tiden!

Ytterligare ett exempel var idag när vi åkte till Raffles för att dricka afternoon tea, vilket var mycket trevligt och gott! :) Vi tog en tuk-tuk hemifrån oss och betalade 2 USD men sen när vi ska åka därifrån vill den första tuk-tukföraren som dyker på oss ha 4 USD. "Nej, vi åkte hit för 2 USD så vi vill inte betala det dubbla priset för att åka samma sträcka tillbaka." Tillslut fick vi byta tuk-tuk för att han inte gav sig och fick betala samma pris som när vi åkte dit. Jag blir bara så less och får en negativ känsla i kroppen.

Det är inte kul att utsättas för tiggare heller. Jag kan inte hjälpa alla och det gör ont i hjärtat. När vi satt nere vid floden kommer det ett litet barn på kanske tre fyra år och tigger. Han tittar på en med bedjande ögon, säger upprepande något på khmer och stannar en bra stund bakom ryggen på oss. Det här är vardag här. Är det inte barn som tigger är det vuxna krymplingar som hoppar efter en på sina kryckor eller hasar sig fram på marken. Jag förstår att livet inte är lätt för dem, att det kanske till största delen är skit för de mest utsatta och att de inte har något val. Men det stjäl min energi!

Vilket negativt inlägg det blev :( Men ibland så måste jag få ur mig lite skit. Att leva här är ingen dans på rosor, för vissa kanske, men inte för mig. Trots underbart besök av Eriks föräldrar känner jag mig låg och inte mitt vanliga glada och positiva jag.

Flodtur

Nu är vi ute och åker längs Mekongfloden. Det fläktar skönt i hettan! Folk som fiskar från sina små båtar och människor som sysslar hemma i sina plåtskjul till hem bjuder utsikten på. Även en och annan sophög längs flodkanten ser vi också. Skräphanteringen är förskräcklig här! Btw, mobilbloggning rockar! :-D

The Killing Fields

Kambodjas förflutna..

Besök

Nu är de här! :D Jag ska bara njuta och försöka bygga upp en massa energi nu när Eriks föräldrar är hos oss. Det kan behövas. Vi har hunnit med Wat Phnom, som typ är en park med apor, en elefant och ett tempel. Dessutom tog vi oss ett dopp uppe taket nyss och snart blir det dags för sushi på Yumi, mums!

De hade med sig massa saker från Sverige, bland annat vår spikmatta så det ska bli lovely att ha en dejt med den senare. Så himla snällt! Och TACK mamma för alla de saker du skickade med! Det är guld värt :)

Over and out!

Elefantfoto

Elefanten duschar :-)

Pictures of Cambodia

 Detta är några av dagens ögonblick som har blivit fångade med min mobilkamera :)

Kambodjanerna sover lite varstans...

Här är utkanten av en markand..

Såhär kan det se ut när man åker moto..

Någon större uppdatering blir det inte idag!

 

Grattis Emma!

♥ Grattis Emma! ♥

Kvinnan med stort K som jag saknar hur mycket som helst! Vilka äventyr vi har med om tillsammans.. ni skulle bara veta haha :D Jag är otroligt glad att jag lärde känna dig under mina sista månader i Turkiet. Jag menar, "we just go up and down, two minutes, ok?!" margaritas, vägen till hamnen, utflykterna, balkonghänget, terrassen, sjalarna och stranddansen, bion vi inte fattade nåt av, ölköpandet, musiklyssnandet i parken, planksteken, "det var en kort jäkel!", plansmidandet, cheezeburgarna, taxin som var er egen bil och så så mycket mer. Seni çok özledim! 

Because I'm worth it!

Cupcake och latte!