Igår skyndade jag mig mot tåget för att åka hem från jobbet och ta helg. Det är verkligen guld värt att få vila hjärnan efter så mycket information och nyheter som det har varit de senaste veckorna. Men jag gillar upplägget ändå :) Den där vita målarduken som var tom i början av detta år har jag börjat kladda på med alla möjliga färger, både mörka och ljusa. Det ska bli spännande att se hur tavlan ser ut i slutet av året.
Nu kom jag ifrån ämnet som jag tänkte skriva om .Nåväl, när jag väl trippar på i snabb takt (har lite klack på skorna) till tåget möter jag två killar i 19-årsåldern. Den ene säger något i stil med "Oj! Vad du har bråttom!" Och som jag är svarar jag: "Jajamen jag ska till tåget vet du!" Och killen slänger ur sig: "Jag kan bära dig, det går fortare!" Varav jag säger: "Ja gör det du, kom då, eller nej jag klarar mig själv tack haha."
Det är ingen vetenskaplig undersökning men jag ser ett tydligt mönster genom åren att folk vill bära runt på mig! Haha det är sant. Nu är det inte ofta som i ofta att det händer varje vecka/månad, men nog blir jag upplyft minst några gånger per år! Av människor jag känner men också av främlingar, det har hänt. Jag menar jag är ju inte liten, jag är ju lång. Jag har kompisar som har påpekat detta så det finns inte bara i mitt huvud ;)
Min gamla kollega som lyfter upp mig här :)
Dags att svira om från fluffig morgonrock till gymkläder. Måste biffa på mig lite så kanske folk blir avskräckta från att lyfta upp mig :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar