Jag tänkte förut att de människor som inte reser eller provar att bo i olika länder är lyckligt lottade på ett sätt. Vänta lite, tro inte att jag är knäpp nu för tanken rullar vidare så följ med :) De har sitt trygga umgänge i sin närhet och behöver inte lämna personer bakom sig som man inte vet när, eller ens om, man kommer att träffa igen. De lever i sin bubbla och är alldeles nöjda med det. Och det är inget fel i det!
Samtidigt går de, i mina ögon, miste om möten och upplevelser som jag absolut inte skulle vilja byta bort, trots det jobbiga i att man någon gång måste lämna det bakom sig. Att leva och bo utomlands är verkligen en resa i sig. Man lär sig otroligt mycket, både om sig själv, om andra människor och om hur saker och ting kan fungera, eller inte fungera! ;) Jag antar att dessa tankar dyker upp eftersom jag bara har drygt en månad kvar i landet. Och det finns såklart både personer och företeelser som jag kommer att sakna mycket, samtidigt som jag tycker det ska bli skönt att gå vidare. Livet är en sång.. Godnatt!
vad fort tiden går, ha en trevlig helg nu
SvaraRadera