Ett giftigt möte

Vi åkte i fredags eftermiddag ner mot Sihanoukville och senare på lördagen mot Koh Rong för att möta upp Karin och Jason. Bussresan flöt på smidigt och vi såg en last med grisar staplade på varandra och det kambodjanska landskapet flimra förbi. Efter cirka fyra timmar och 20 minuter anlände vi till turistorten vid kusten och bokade in oss på dykbåten som skulle gå dagen efter klockan 7. Vi letade upp ett ställe att sova för natten, käkade på Serendipity-stranden och såg sedan 127 Hours, hör och häpna, på bio! Det var inte igår vi såg en film på det sättet :)

Tidig uppstigning blev det och en hel del väntande i de avgasrikliga köerna ner till hamnen. Alla som skulle med kunde inte ta sig ner till stället där båten låg ankrad så vi fick plocka upp dem vid en annan pir lite senare. Resan på det blå tog cirka tre timmar och inte två som det först stått. Väl framme på ön blev vi överraskade för att det var så jäkla fint! Verkligen en litren pärla till ö det här eftersom den inte är så turistig än. Pudermjuk vit sand, turkost hav, en grön djungel, mysiga strandbungalows och Karin och Jason välkomnade oss. Det kunde knappt ha blivit bättre! Vi badade, åt och förberedde oss för en trek till andra sidan av ön. Enligt information skulle man helst ha gympaskor på sig men det fungerade tydligen med flip flops också. De täckta skorna var hemma så vi körde allihopa med flopparna och strandklänningar/badshorts.

Vår "hemma-strand"

 

Busiga barn!

Vi hade kanske hunnit gått 300 meter in i djungeln när Karin, som gick först, skriker och gör en hastig och lustig dans bak till oss andra. Samtidigt som detta sker ser jag hur en grön smal orm slänger sig efter hennes ben! Alla hamnade i chock och mina tår drog ihop sig så att jag blev alldeles stel. Hon råkade nästan kliva på ormen och därför blev den ganska så arg. Det var tur att hon inte blev biten eftersom den säkert var giftig! 

Utrustade för djungeltrek!?

Trots reptilincidenten fortsätter vi mot andra sidan, nu utrustade med pinnar. Vår färd går uppför och det är varmt och svettigt. Vattnet vi hade med dricks flitigt och snart är vi upp på toppen av ön. Nu ska vi bara ta oss ner på den andra sidan och det är ett helt äventyr i sig. Det är så brant på sina ställen att rep har spänts upp så att man får klättra ner med hjälp av dem. Flip flopsen glider hit och dit på stenar och djungellöv så jag tror vi alla saknade komforten med ett par täckta rejäla skor. Djungeln glesnar och vi är nere på andra sidan. Heart Broken Bungalows (hur kan man döpa ett ställe till det?!) ligger där och vi tar oss ner till stranden. Utsikten är magnifik och tar nästan andan ur oss! Bad, energipåfyllning, upptäcksfärd och mer bad hinner vi med.

Stranden på andra sidan

It's so nice to be here, wiihooo!

One of the many crabs

Ingen av oss var särskilt pigg på att treka hela vägen tillbaka med risk för våra liv (ormar och stup) så vi blev glada när en engelsman berättade att hans sällskap skulle ta en båt tillbaka. Vi hängde genast på! Medan vi var på denna paradisstrand stötte vi på djävlar från helvetet; sandflugorna! De kom på eftermiddagen och började kalasa på våra kroppar. Jag och Erik blev värst utsatta av någon anledning och ser numera ut som omvända prickig-korvar. Det kliar sjukt mycket så idag har jag införhandlat en salva och några tabletter som vi ska ta. Hoppas att det hjälper för we are going loco!! Som tur var fanns det ytterst få sandflugor på vår sida av ön. Annars vette gudarna hur vi hade sett ut!

Båt tillbaka

Djävulsbett! Tänk er att Erik hade säkert 10 gånger som många som mig..

För att avsluta berättelsen från Koh Rong så åt vi en femrätters middag på en av de få restaurangerna och drack lite drinkar i sällskap av en tysk, en engelsman, en skotte och en chilenare. Mycket trevligt! Ett kvällsdop i havet bjöd på en häftig upplevelse i form av plankton som glittrade i blått när man simmade :) Vi vaggades till sömns av vågbruset och klev upp pigga nästa morgon. 

En stadig frukost blev det innan vi tog våra saronger och vattenflaskor och gav oss iväg på upptäcktsfärd på vår sida ön. Även denna bjöd på lite djungelvandring men längs en hyffsat platt och upptrampad stig. Med ormen färsk i minnet kanske man skulle ha trott att vi skulle ha varit smarta nog att ha något på fötterna, men icke. Jason var den enda som hade tagit med sig fotbeklädnader och vi andra traskade försiktigt på barfota. Inga reptiler stötte vi tack och lov, men väl vackra vyer. Det blev en bra bit vi gick så bad då och då var obligatoriskt! :) 

Aptiten var det inget fel på när vi väl kom tillbaka till vår strand så lunchen vi beställde slank fort ner. Något annat som gick fort var tiden eftersom det blev dags för mig och Erik att ge oss iväg igen runt trehugget. Jobbigt med avsked som vanligt och i hemlighet önskade jag att jag skulle få stanna kvar på ön för att sedan få följa med Karin och Jason hem till Sverige.  Men dykbåten kom, dock visade det sig att den var sönder så vi fick åka en mindre båt istället och det gick bra för fram kom vi. Fullmatad med choklad som Erik köpt på en mack i Sihanoukville sov jag sött större delen av resan hem till staden. Hemfärden tog endast tre och en halv timme så vi blev positivt överraskade!